Bäckenet i områdets östra del intas av sjön Gryten som är länets största oreglerade sjö. Här och var i området ligger stora flyttblock och blocksamlingar som starkt påverkar landskapsbilden.
Högskogs stormosses södra del består av ett i huvudsak hydrologiskt intakt myrkomplex av högmossepartier med laggar, dråg, höljor och slukhål, samt med skogsholmar och kantskogar.
Omgivningarna till myrarna och sjön intas av blandbarrskogar som till stora delar är naturskogspräglade. Vegetationen på myrarna är av så kallad fattigkärr- och mossetyp och relativt artfattig. Här förekommer dock stora bestånd av de västliga och i länet sällsynta arterna myrlilja och klockljung, samt ett betydande bestånd av orkidéarten mossnycklar. I skogarna förekommer många lavar och svampar som indikerar naturskogskontinuitet.
Djurlivet har anpassats till vildmarksprägeln med en regelbunden förekomst av varg och en stark stam av lodjur. Fågellivet på myrarna är rikt. Under våren hörs orrarnas bubblande läten från spelplatserna ute på myrarna och under sommaren häckar flera myrarter. Högskogs Stormosse skyddades redan 1948 som domänreservat, vilket inneburit skydd för våtmarkskomplexet med i stort sett normalt skogsbruk i kantzonen.
Mossen har givits högsta klass i länets våtmarksinventering och ingår i Myrskyddsplan för Sverige. Vargavidderna ingår sedan 1997 i EU:s Life Taiga-Myr-projekt. Det finns stora naturvärden knutna till de stora mossarna och de omgivande naturskogsartade skogarna.
(Källa: Länsstyrelsen Örebro)
